Den ultimata fightern
Det gäller att hitta saker att fightas för. Att bita ihop, träna extra mycket, kämpa och sikta alltid på vinst! Sedan är en vinst inte att alltid att knocka motståndaren eller att rösta ut någon som i en dålig tävling på TV.
En fight behöver inte alltid heller vara en fight för livet. Det kan vara de små sakerna. Sakerna som sedan adderar upp till ett sammanhang och på sikt blir en vinst även i det stora.
Personligen kommer jag få gå en tuff fight för att hjälpligt lära mig programmera i Java. En delkurs i programmet Utveckling av e-Tjänster på Dalarnas Högskola, men det är inte på liv och död.
Egentligen… Vid närmare eftertanke, vad är det för fight att ta sig an en kurs i programmering? Det finns människor som varje dag kämpar för att överleva. Strider mot sjukdom, mot förtryck, mot fattigdom. Egentligen är jag bara en amatörfighter :-)
Kontentan är att jag är väldigt lyckligt lottad och att väldigt få fighter för mig är på liv och död. En fight för mig, om än så liten, kan dock vara sporren som leder fram till målet.
マツダ
Det kan tyckas att 3,5 mil till jobbet, enkel resa inte är någon sträcka. Det är det väl inte heller egentligen, det finns dom som har längre pendling. Men 3,5 * 2 * 5 = 35 mil i veckan och det är bara till jobbet tur och retur. Sedan all körning utöver det…
Vår nuvarande Mazda, vår trotjänare är en åldrande samuraj som med värdighet nu ska få börja varva ner på ålderns höst.
Den blå samurajen får fram till pension vara en extra bil och dessutom agera övningskörningsbil för våra barn tills dess att ”den blå samurajen” går till sälla jaktmarker.
Nu hoppas och tror vi att vår ”nya” vita Mazda 3 Optimum, årsmodell 2014 kommer vara oss i lång och trogen tjänst.
Det är ju bara det att nu är det så mycket teknik och funktioner, knappar och menyer att det tar väl ett år att bara lära sig :-)
Missförstå mig rätt, jag tänker inte klaga på den avancerade tekniken eller lång inlärningstid. Jag kan bara konstatera att vi är oerhört lyckligt lottade!
マツダ betyder förresten Mazda på japanska, bara så ni vet.
Ett avvägande ställningstagande
Alla har vi åsikter, oftast betydligt fler åsikter än vad vi agerar på. Vi basunerar ut vårt missnöje på Facebook och Twitter. Vi knyter handen i fickan och pratar skit på fikarasten.
För få av oss engagerar sig på det enda demokratiska sättet, i politiken. För summa summarum, det är väl på ett demokratiskt sätt vi vill förändra? Även om vissa krafter verkar tycka våld är ett bra tillvägagångssätt…
Jag är sedan något år medlem i Centerpartiet. Det parti jag anser ha en realistisk miljö och företagarpolitik i kombination.
Med det i tanke och på mig själv som nu köpt ny bil och en ny TV inom loppet av någon månad, så kommer tankarna: vad händer med allt skrot, framföra allt all elektronik vi lämnar efter oss. Vi konsumerar i en ohygglig takt, jag själv inkluderad.
Hur ska vi hantera jordens resurser, de är inte oändliga. Hur ska vi hantera avfall och hur ska vi kunna miljö och ekonomismart återvinna? Framförallt elektronik och teknikskrot som innehåller så stora mängder giftiga metaller och andra farliga ämnen.
För att återanknyta till det inledande stycket om att fightas. Människor som bor i Agbogbloshie, Ghana, dom går fighter för sina liv varje dag. Mycket på grund av oss och vår konsumtion.
Saxat ut tidningen ETC:
”Förorten Agbogbloshie utanför Ghanas huvudstad Accra har det senaste decenniet förvandlats till en gigantisk uppsamlingsplats för kasserad elektronik. Det är idag Afrikas näst största soptipp för el-skrot och enligt miljöorganisationen Pure Earth är det en världens tio mest förorenade platser – i klass med Tjernobyl.”
Och vart ville jag komma med detta? Jag vet egentligen inte mer än att tankarna kommer till mig rörande konsumtion, rörande teknik och den slaviska jakten på pengar och utvinnande av jordens resurser. Jag är en del av det, på gott och ont!
Jag kan bara hoppas och tro att det som jag lämnar in på Återbruket hanteras på ett korrekt sätt. Att det inte försvinner på villovägar och hamnar i Afrika eller på andra ställen där skrotet inte kan omhändertas på bästa möjliga sätt.
Sista ronden
Och nu i inläggets slutskede, vad an bloggens rubrik: Ett namn som förpliktigar och underrubriken: Den ultimata fightern?
Enkelt, registreringsnumret på vår nya bil är UFC-×××, Ultimate Fighting Championship. Vinst eller förlust på teknisk knockout?
När jag skriver dessa sista meningar, så är söndagen redan kommen och helgen i stort sett över. Det har varit en ganska hektiskt helg men jag och min älskade ♥ ängel har i alla fall fått lite sovmorgon både lördag och söndag. Jag känner tacksamhet.
Till och med vår kära Frappino Mocca har varit en ganska lugn och sansad katt…
Fast han kan vara den drygaste av dryga på nätterna ibland så älskar jag honom mycket.
Nu tackar jag för denna gång och stänger butiken. Jag kryper ner hos min älskade ♥ ängel och säger sov gott.
…Du också Frappino!
He who is not courageous enough to take risks will accomplish nothing in life
/ Muhammad Ali
