Då var den första september kommen och min nya roll som avdelningschef på Studieförbundet Vuxenskolan i Västmanland är både formellt och juridiskt genomförd.
Min ambition är att ta vår avdelning till nya oanade höjder av verksamhet och välmående för både medarbetare och avdelning som helhet! Sikta mot stjärnorna!
Nu hoppas jag och jobbar för att vägen framåt inte ska vara allt för krokig och att förtroende finns för min ledarstil och mitt arbete! Det är skillnad på att vara ”chef” och vara ”ledare”…
Sedan må titeln vara chef men det är hur man agerar som gör skillnaden. I alla fall är det min syn på saken. Uppfattat!? ;-)
–
Det finns stunder och tillfällen då man måste peka med hela handen och ta obekväma beslut, inget snack om det men i största möjliga mån involvera och motivera sina medarbetare. Leadership by fear ’ala Percy Nliegård fungerar inte i min värld.
Apropå marsch
Marschera kanske är fel ord men under våra dagar i Barcelona gick jag och min son Gabriel över 60.000 steg, det kändes i fötterna på kvällarna. Lyxigt nog kunde vi då svalka oss i poolen på taket till hotellet. Barcelona är fantastiskt!
Flera dagars vandrande och turistande blev det och vädret var strålande under hela tiden. Sol och 29 grader plus, svettigt :-)
Jag hoppas Gabriel hade en fantastisk resa! Det var härligt att få spendera några dagar med med sonen, father and son.
Rena maffia fasonerna
På senaste tiden har det gått på sparlåga med läsandet. Lusten och orken har inte riktigt infunnit sig. Visst har jag läst men inte i den utsträckning jag egentligen vill och har för avsikt att göra.
Gomorra – en resa i Comorrans land
Av: Roberto Saviano
Boken i sig är egentligen väldigt intressant. Det som gör den i mina ögon jobbig och aning svårläst är att den är fullsmockad med italienska namn. Namn på släkter, på personer, på städer, på byar, på dalgångar, på företag, you name it…
Det blev för mig en omöjlighet att hålla isär vem, var, vilka, när.
Boken handlar om den italienska maffian Comorran, som har sin hemvist i trakterna kring Neapel. Comorran är en av flera olika maffia-konstellationer i Italien. Utöver Comorran finns bland annat ’Ndranghetan och den kanske mest kända, Cosa Nostra.
Ska man tro författaren så när det kommer till våldskapital och antal döda så ligger Comorran hästlängder före de andra.
Boken är onekligen skriven med både passion, vrede, förundran och förtvivlan. Roberto har verkligen sin hembygd och vad Comorran gjort och fortfarande gör som ett öppet sår i sin själ. Han slits mellan någon form av förståelse och lojalitet till hur livet är i Neapel och en vrede över hur destruktivt det hela är.
Den stora aha-upplevelsen jag fått av boken är på vilket sätt maffian, Comorran i detta fall spiller över i vår värld av laglig verksamhet. Hur modehus, modeaffärer, restaurangkedjor, byggbranschen och många andra branscher påverkas.
Hur svarta blodspengar blir vita pengar och hur ovetandes vi är om maffians ekonomiska påverkan på världsekonomin.
Ytterligare en sak som får mig att fundera hur dessa människor tänker är deras syn på sopor. Det dumpas tonvis av avfall i Neapel-regionen, på deras egna bakgårdar bildligt talat. Allt för att tjäna pengar på sophantering.
Att soporna sedan är fyllda med gifter som kvicksilver, kadmium, krom, arsenik och mycket annat gör ingen skillnad.
De ”ansvariga” tänker bara sin egen generation i framförhållning.
Boken får av mig:
Boken skulle fått fler stjärnor om det inte varit så galet många namn som tillslut blev ohållbara att hålla isär.
Köp boken här:
 |
Boken hos Bokus | |
Boken hos Adlibris |
Det talade ordet
Jag har ett par gånger genom åren gett detta med ljudböcker ett försök. Det är väl bra på alla sätt och vis kan tyckas. Jag kan lyssna när jag går, när jag åker bil o.s.v. men jag kommer inte riktigt igång med det. Det blir liksom inte av :-/
Nu har vi en prenumeration på Nexstory och det finns massor av intressant. Visst jag har lyssnat på några böcker och det har varit allt från bra till usel. Likväl, ljudböcker är inte min grej.
Tacka vet jag Gutenberg och trycka böcker som hålls i handen och läses med ögonen! En bok är mer än bara innehållet.
Marschkängor
För att tala om att marschera. Jag och min älskade ♥ ängel åkte till Stockholm för en helg på tu man hand. Vi gick och gick, på Djurgården via Norr Mälarstrand, via city upp och runt i Gamla Stan och på Söder.
Stockholm är en fantastisk stad och att få vandra planlöst där med min älskade ♥ ängel i strålande solsken gör mig så lycklig!
Jag borde kanske utelämna den detaljen att jag lyckats boka hotell fel datum… Men det löste sig ju ändå :-)
Det positiva i den historien är ju att vi nu, inom väldigt kort kommer få åka tillbaka igen. Lucky us ;-)
Höger – vänster om marsch!
Blogginläggets rubrik till trots och med det inledande stycket så hoppas jag ni förstår att rubriken var en lek med ord. Avdelning som i avdelningschef och framåt marsch som i att nu kör vi!
Det har alltså inget med kadaverdisciplin eller piska att göra!
Nåväl, dags att börja avrunda! Det är fredag och helgen står för dörren. Tankarna går mot ledighet och drömmarna mot resor till jordens alla hörn. Var kan det tänkas bära av härnäst? Safari i Afrika? Istanbul? Tillbaka till Karibien? USA eller Asien, vem vet?
… Åter igen, för att illustrera hur lång tid det tar för mig att skriva ett inlägg så när jag skriver dessa avslutande rader har vi redan varit tillbaka för ytterligare en mini-vacation i Stockholm.
Nästa helg blir det Gävle då min älskade ♥ ängel utbildar sin sista baskurs inom Svenska gymnastikförbundet. En era går i graven men ur askan ur elden kommer något nytt :-)
Drömma får man och drömma stort bör man! Viva Vivet!
–
Belive in your dreams. They were given to you for a reason / Katrina Mayer
