Nationalism nej! Nationalromantik, Ja!
Är jag nationalist, verkligen inte! Är jag rojalist då? Nej det kan jag inte heller påstå. Är jag nationalromantiker, ja absolut! Kungahuset är en del av vårt historiska arv, men jag tycker absolut det borde ses över.
Det apanage som kungahuset lyfter står inte i relation till vare sig insats, nytta eller historiskt arv.
Nu var det inte nationalism och rojalism detta blogginlägg skulle handla om, utan snarare om historia och nationalromantik. I min värld något helt annat än nationalism och liknande -ismer…
Tro mig, jag gillar olika, jag gillar coffeish, jag gillar olika kulturer och nationaliteter i en enda stor bubblande gryta, så detta inlägg har inget med någon obskyr -ism att göra. Punkt!
Vad an denna nationalromantik?
Egentligen tror jag, eller vet jag, att jag varit nationalromantiker sedan barnsben. Jag visst bara inte om det då!
Jag kan minnas wow känslan och känslan av storslagenhet jag kände som barn, första gången jag besökte Gripsholms slott.
Kalla det livlig fantasi eller vad du vill, men jag kunde verkligen känna historiens vingslag när jag gick omkring i slottet.
Där och då väcktes stora delar av mitt historiska intresse!
Jag måste tacka min mor och far som tog med mig dit, en utflykt som kanske många andra barn skulle sett som en urtråkig dag på ett gammalt dammigt slott med massa tavlor och flera hundra år gamla möbler. För mig blev det ett livslångt intresse.
Nationalromantik för mig
Vad är då nationalromantik för mig? Det kan vara allt från Carl Larssons Sundborn till tavlor på Karl XII. Från vikingatid till stormaktstid. Från bondesamhälle till industrialism och teknik.
Nationalromantik för mig kan vara Gripsholms slott, likväl som Per Albin Hanssons folkhem med dess miljonprogram.
Nationalromantik för mig är Svensk historia, i krig och fred, i framgång och motgång och allt detta utan att lägga allt för stora personliga värdering i tidens anda.
Sedan kan man ha åsikter om rätt och fel, galet eller genialt.
En typisk sak som jag gillar, även om den är tveksamt historiskt korrekt, men nationalromantisk i högsta grad är tavlan Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström från år 1878.
Karl XII:s likfärd – Gustaf Cederström, 1878
Första gången jag såg denna tavla var hos en barndomsvän. Nu, många år senare inser jag att den var aningen malplacerad där, men sedan dess har jag alltid tyckt om den.
Frågan är bara var en sådan tavla skulle göra sig rättvisa?
Men… Den finns som reproduktion i storlek 71 * 100 cm ;-)
Jag kan lugnt säga att ovan nämnda tavla är bara en i raden av tavlor jag skulle vilja ha. Jag skulle gärna se tavlan Armfeldts dödsmarsch av Gustaf Cederström, år 1923 på min vägg.
Om ni tittar på bilden i början av detta inlägg så ser ni tavlan:
Åsgårdsreien (Odens jakt) av Peter Nicolai Arbo från år 1872.
För den riktigt skarpsynte och med den obskyra böjelsen att veta något om musikgenre Black Metal vet då att detta är omslaget till det svenska kultbandet Barthory’s fjärde album: Blood – Fire – Death. Inte fullt så nationalromantiskt :-D
Historia och nationalromantik med ny teknik
1980, när jag var 10 år, sändes på TV en serie som hette 1000 år en svensk historia med en berättarröst som fängslade mig helt. Rösten tillhörde Hans Villius. Den TV serien och den rösten har också bidragit till att forma mitt historia intresse.
- Avsnitt 1: Och hans namn var döden. Medeltiden.
- Avsnitt 2: Oss och Kronan till. 1500-talet.
- Avsnitt 3: Dö som hundar sin kos. 1600-talet.
- Avsnitt 4: Låter dem se med klara ögon. 1700-talet.
- Avsnitt 5: Med en kraft av inre eld. 1800-talet.
- Avsnitt 6: Helig är bruttonationalproduktion. 1900-talet.
Det går att se en nedbantad version av dessa program, 1000 år på två timmar på SVT’s öppna arkiv. SVT Öppet Arkiv
Två ikoner: Olle Häger och Hans Villius
Även TV4 har visat en intressant TV serie vid namn Sveriges Historia med Martin Timell och professor Dick Harrison.
Avsnitt av Sveriges historia kan ni hitta på YouTube.
Ytterligare en person som skrivit både intressanta böcker och gjort intressanta TV program är enligt mig; Herman Lindqvist.
Håll med om att berättarrösten i en dokumentär gör otroligt mycket! Några röster som fängslat i alla fall mig, framförallt dokumentärer om WWII är Rolf Wrangnert och Fredrik Birging. För att inte tala om Henrik Ekman, berättarröst i oräkneliga naturprogram. Berättarrösterna, the unsung heroes!
Di går galet, di går galet!
Så skrek en fältmarskalk, inte en general… Nu till en bok, författad av en f.d. ständig sekreterare i Svenska Akademien.
Poltava
Av: Peter Englund
Jag tycker boken är bra, den är intressant och man får träffa på otroligt många personer och öden som drabbar dem. Det är dock svårt att hänga med i de taktiska svängarna, både före, under och efter slaget vid Poltava, detta ett antal kartor till trots.
Umbärandena man får läsa om när den svenska hären, eller resterna av den, är på flykt är groteska. Knektar som går ner sig i träsk, fångar som kläs av nakna och lemlästas…
Det har väl tvistats lite om hur vida allt är historiskt korrekt i boken. Jag har dock svårt att säga varken bu eller bä.
Peter Englund är historiker och har i boken skrivit en intressant och fängslande skildring av slaget vid Poltava.
Det är för mig ett under att någon svensk, i den mån de faktiskt var svenskar, överhuvudtaget överlevde slaget vid Poltava.
Den barbarism som förekom. Nu var ryssen på inget sätt mer barbarisk än svensken utan det var av samma skrot och korn.
Man kan lätt se att den barbarism och hänsynslöshet som vi idag ser i framförallt jihadister, kunde ses hos både ryssar och
svenskar under 1600-1700 talet. Slakta i guds namn!
Även om gud bara var ett sätt att hålla folket i schack och adeln med rikedom. What goes around, comes around!
Boken får av mig:
Köp boken här:
 |
Boken hos Bokus | |
Boken hos Adlibris |
Bara slit och ingen romantik
Det finns inget som helst romantiskt över högskolestudier. Det är bara slit och kanske är det så det ska vara?
Jag har påbörjat kursen IK1018 – Design av eTjänster och trodde i mitt stilla sinne att det skulle bli lite lugnare än föregående kurs som var mycket ”akademisk”, men ack vad jag bedrog mig!
Sena kvällen och flitens lampa lyser :-)
Så varför sitter jag då här och ”beklagar” mig i bloggen och inte frenetiskt kämpar på med mina studier? Enkelt… Jag behövde ett break och samtidigt passa på att assistera min älskade ♥ ängel med företagandet som nu närmar sig mållinjen, eller startlinjen beroende på hur man ser det. Besök Senseomind på webben
Äkta romantik
Det är söndag och det börjar bli på tiden att avsluta inlägget.
Jag sitter tillsammans med min älskade ♥ ängel i köket.
Vi dricker kaffe, vi pratar och skrattar. Jag bloggar och pluggar, min älskade ♥ ängel jobbar och pluggar. Vi gör det tillsammans.
My angel hard @ work!
Jag känner mig otroligt lyckligt lottad på många sätt, men ett av sätten är för den kärlek, gemenskap och vänskap jag har för och med min älskade ♥ ängel.
Tänka sig, det hann gå ytterligare en vecka innan jag blev klar och kunde klicka på publicera knappen. Tiden går fort när man har roligt! Det är söndag igen och inte vilken söndag som helst!
Denna söndag bär det av till soliga Karlstad för mig och min älskade ♥ ängel, detta för en konferens om hjärnan! Spännande!
Är jag född, så vill jag leva och må väl på bästa vis, som en Adam med sin Eva uti paradis
/ Carl Michael Bellman
–
